We Might As Well Be Strangers

Jag vet inte, jag orkar inte.
Jag klarar inte mycket mer, det känns som om vad jag än gör så blir det inte som jag vill. Men varför? Ska de verkligen vara så jävla svårt? Vad är det för fel.. Är det något jag gör, något jag säger? Jag förstår inte, jag orkar inte. Det är som att leva men ändå inte, som om jag står i skuggan av någonting som inte finns, varför kan jag inte bara få skrika, skrika ut allt?

Jag började min morgon som vilken annan morgon som helst, vakna , sätta på kaffe gjorde för en gångs skull frukost och åt. Sätta på tv:n och vila lite innan man måste förbereda sig till skolan. Men hur jag ska orka skolan idag? Hur ska jag orka någonting idag, jag har ingen bra dag. Jag känner mig tom, jag känner mig som ett hål som någonting obetydligt i ett stort universum och självklart kommer jag inte känna så hela dagen men de bara kommer som ett slag i ansiket.

Men men, snart träffar jag Jennifer så kan hon få muntra upp mig, hon får mig att bli glad. Vi hade verkligen sjukt kul igår, vi va dryga, trötta, sega och helt jävla sjuka i huvet. Helt underbart.


Explosions25.jpg expoltion image by reissiecup420

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0