You've gotta believe ~ Living my life in New York

Haha, satt precis och läste min blogg. Har haft den ett tag nu (vilket märks på namnet, idag hade jag väl kanske valt någonting helt annat). Men märkte att min blogg till en början enbart var klagomål, på klagomål.. Hahaha, men vad skulle jag annars blogga om, naturkatastrofer? Nä, jag känner nog att min blogg reflekterar mig ganska bra, det är ju ändå om mig den ska handla om, vilket den gör. Så jag gick från eveighets-klagan om mitt liv, hur trött jag var på allt/alla, till att prata om vad jag kollar på för filmer, serier, vad jag faktiskt gör med mitt liv. Vilket, om man läser mellan raderna, är vad jag gjorde när jag klagade också.

Känner att jag har kommit en ganska bra bit sen jag började, jag klagar inte lika mycket i bloggen längre (kanske borde göra för att få ut allt), jag har flyttat från Stockholm, flyttat från Sverige. Så min klagan över att bo kvar och inte göra något med mitt liv har ju faktiskt förändrats. Ja, det har hänt sjukt mycket de sensate två åren, roligt, sorgligt och allt mitt emellan. Det största jag har gjort är med all säkerhet flytten hit, till New York, mitt nya liv som fashion major på Berkeley College, NYC.

Det var ett jävla bra tag sen jag började intressera mig av mode, jag har val kanske inte alltid brytt mig, men intresset har alltid funnits. Men vem skulle ha trott för ett och ett halvt år sen att jag skulle vara tillbaka i skolbönken, denna gång i ett annat land, bo i ett rum med roomies och leva livet i New York City? För att vara helt ärlig inte jag. Men nu är jag här, jag kan inte riktigt fatta de själv ännu. Men men, nu ska jag väl återgå till livet också, kan ju inte spendera hela dagen framför en dator? Eller, kan, kan man ju alltid. Men inte när man inte vill eller inte måste hahaha..