Life in a Glass House
Ja det är lite så jag känner, jag är fast, jag har inte mycket att göra. Alla är antagligen bortresta eller upptagna, jag kan ju inte dirket säga att storstadslivet har mycket att bjuda på, men ändå, det är en stor stad något borde det väll finnas att göra? Men så är de inte, nej för på sommarnen ska alla ut till landet och staden är död. Något sånt är det liksom. Jag längtar till Lördag då jag ska vara med min käraste Pippi ^^ helt underbart för vi är så jävla snygga (bara så att ni vet liksom) hahahaha...
Jaao, livet leker lite just nu..
Jag hoppas bara att när alla är borta att jag fortfaranade har någonting att göra, några att vara med. Det är nästan som man längtar tillbaka till skolan lite, men ändå inte. För jag vill inte gå i skolan, jag vill verkligen inte. Jag orkar inte skolan, jag är skoltrött. Ja, jag tror att när jag började 8:an eller 9:an var då jag vart skoltrött, jag menar jag var utbränd i 9:an, så utbränd att jag inte kunde gå till skolan. Men nu är de mitt sista år, mina sista månader. De lär inte gå snabbt, men med tanke på hur snabbt 2:an gick så kanske..
Men man vet ju aldrig vad som kommer att hända, tre månaders APU och allt kan hända, studenten. Och jag har redan börjat planera (ja, jag vet att de är tidigt) men man måste ju börja planera någon gång. Just nu känns allt bara så segt, jag är trött och seg och sen ska jag iväg till min faster. Sen när jag kommer hem ska jag träffa Mimmo.
Jag känner mig lite som i låten (från Rasmus på luffen) Fri som en fågel..
"Varför måste jag vandra och vandra,
det finna så många klokare bestyr.
Så varför ska jag då
bara gå och gå?
Jag kanske vandrar åt helsefyr."
Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel.
Och då är det som
nånting ropar; - Kom!,
i hans galna luffareblod.
