Tystnaden som gör allting lite jobbigare.

Jag vet inte hur jag ska beskriva det, men jag tror inte jag är den ända som har upplevt denna känsla. Man är två personer i ett rum och det går inte att prata, för när man säger något är det så spänt att man inte vet vad man ska göra. Spänningen finns hela tiden i luften och man orkar inte ta tag i det. Jag vet alla fall att det är så jag känner just nu, Anna är på jobbet och jag är hemma med Sofia, jag vill inte verka dryg men både hon och jag vet att vi inte klickar så varför anstränga sig mer?! Aja, jag vet inte, det är inte som att man kan göra så mycket åt det hela, jag vill iof inte göra så mycket åt det och jag tror inte att hon vill det heller.

Men men, vilket leker vidare.
<hjärta3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0